Räven och haren

en berättelse nedtecknad av A Afanaisev, översatt av Stefan Lindgren


Våren kom och det började spritta i harens blod. Fast han var svag, sprang han ystert och hade ett ungdomligt sätt. Han gick omkring i skogen och kom på att han skulle gå till rävhonan. Han gick fram till hennes lilla stuga men räven satt just då uppe på spisen, och hennes små barn vid fönstret. Hon fick syn på haren och beordrade rävungarna:
- Ifall den där snedögda kommer hit och frågar efter mig, säg att jag inte är hemma. Ni förstår, han har något fanstyg i sinnet! Jag är arg på den uslingen sedan länge, kanske ska jag den här gången kunna fånga honom på något sätt.
Själv gömde hon sig. Haren kom fram och knackade på.
- Vem där? frågade rävungarna.
- Det är jag, svarade haren. Goddag, kära rävungar! är er snälla mamma hemma?
- Nej, hon är inte hemma.
- Synd, jag som ville ta henne, så är hon inte hemma, sa den snedögde och sprang till skogs.
Räven som hade hört på, sa:
- å, en sådan djävul, en sådan snedögd djävul! En sådan skälm! Men vänta bara, ska jag ge honom...
Hon kröp ner från spisen och började hålla vakt bakom dörren, utifall haren skulle komma tillbaka. Och se, haren kom tillbaka i sina gamla fotspår och frågade rävungarna:
- Goddag, små rävungar! är eran mamma hemma?
- Hon är inte hemma!
- Det var synd, sa räven, jag som ville sticka in många gånger på mitt sätt!
Plötsligt hoppade rävhonan fram:
- Goddag, min lilla duva.
Nu hade haren plötsligt ingen lust att knulla, utan la benen på ryggen och sprang så att han tappade andan, och ur arslet strödde han små kulor. Och rävhonan efter.
- Nej, du din snedögde djävul ska inte komma undan!
När hon nästan var ikapp hoppade haren åt sidan och in mellan två björkar, som växte tätt samman. Räven hoppade efter och - fastnade: hon kämpade och kämpade men kom varken farmåt eller bakåt. Den snedögde vände sig om, och såg att han lyckats, sprang fram bakom räven och började knulla henne medan han sa:
- Nu ska du få på harars vis!
Han bearbetade henne ordentligt och sprang ut på vägen, och inte långt därifrån låg en mila, där en bonde kolade ved. Haren hoppade raskt ner i kolet, rullade runt i damm och sot tills han var svart som en svartrock. Så gick han ut på vägen, fällde ner öronen och satte sig. Under tiden hade rävhonan på något sätt kommit loss och sprang för att leta reda på haren. Hon fick se honom, men tog honom för en munk.
- Goddag, fader, sa hon. Du har händelsevis inte sett en snedögd hare här?
- Menar du den som nyss knullade dig?
Rävhonan blev blossande röd av skam och sprang hem:
- Å, en sån usling! Han har redan lyckats göra mig ökänd i alla kloster!
Hur listig än räven var, lyckades i alla fall haren få prova på henne.

Berättelsen är hämtad ur Afanasievs "Ryska erotiska sagor", i Stefan Lindgrens översättning på Fabels förlag. Dessvärre finns den numera bara att få antikvariskt (se www.bokborsen.se). En av Rysslands klassiska humorister, Michail Jevgrafovitj Saltykov-Sjtjedrin finns nu representerad på svenska med "Historien om en stad" (övers. Stefan Lindgren, Tranan 2005), Boken kan beställas från Ryska posten för 180 kr plus porto.

Tillbaka till första sidan